Dålig dag

Idag har jag en riktigt dålig dag. Har varit på begravning efter en nära släkting. Att han ställde in tofflorna när han gjorde, och sättet han gjorde det på är väl inget speciellt att orda om. Han fick den bortgången som väl alla hoppas på. Han somnade in lugnt och stilla och vaknade inget mer. Får jag välja så är det helt klart "the way to go".

Varför har jag en så dålig dag då? Förutom att jag drar många likhetstecken mellan mig och min släkting, och att jag mår dåligt av att se min familj må dåligt så känns det som om jag fått nog. Jag har fått nog av begravningar.. Trots att man inte är äldre än 34, så har jag varit tvungen att gå på alldeles för många begravningar. Varje gång verkar bli värre och värre. Har följt flera bra kompisar till sin sista vila, och det sätter väl sina spår. Kan nästan inte ens gå in i en kyrka på en begravning utan att ögonen tåras.

Efter kyrkan skulle det vara kaffe för dom närmaste, men jag orkade helt enkelt inte med det nu. Stod och höll min systerdotter och tårarna bara började rinna, så jag tackade helt enkelt för mig och åkte hem. Så nu sitter jag här och får ur mig lite, med tårar som börjar torka på kinden. Ni som gått över till andra sidan, läser ni sånt här? Eller behöver jag bara tänka : Ta hand om min släkting när han kommer upp till er, han var världens snällaste men kan säkert behöva er hjälp däruppe.

med tårarna rinnande igen /kutten