Fick idag ett uppdrag: att skriva en blogg så att min arbetskamrat Morgan skulle ha nåt att läsa under helgen, så jag var tvungen att fundera på vad jag skulle skriva om. När jag satte mig här vid datorn så hade jag egentligen ingen idé, men när man börjar skriva så växer det liksom fram.
Varför inte skriva en rad eller två om jobbet? Vi har jobbat på samma företag en en hel del år nu faktiskt, men vi har oftast varit på olika arbetslag. Den här vintern blev jag dock förflyttad till M:s lag som skördarförare (för er som inte vet är det den maskinen som fäller, kvistar och kapar träden) och M kör skotaren (den som transporterar virket ut ur skogen). M blev förresten helnöjd igår när han fick chefen att gå med på att sätta på band fram med på skotaren. Något som möjligtvis skulle varit gjort redan i början av den här helt miserabla vintern.
Var en aning skeptisk till bytet först, eftersom jag egentligen helst kör skotare men till min (och antagligen alla andras) förvåning har det fungerat klart över förväntan. Varför det har fungerat så bra beror nog till mestadels på mina arbetskamrater, M och K-A. M är litegrann den borne pessimisten som på nåt vis ändå ror det iland, och K-A är den lugne som alltid säger: "de går nok bra". Jag anses med största annolikhet som pajasen i gänget, den som med liv och lust går in för att få dom andra till att få upp mungiporna.
Mitt beteende är kanske påfrestande för en del, men absolut inget "påklistrat", utan bara den jag är. Brukar iaf få M att skratta ett par gånger om dagen :-) Nej nu ska jag sticka ner till en polare och ta en öl, men planerar redan för mitt nästa inlägg. Det ska handla om: Trögt internet, klumpiga änglar och tjejer i pyjamas...
Vi diffar i skiten /kutten
1 kommentar:
Ser fram i mot bloggen med klupiga änglar. ;) hahaha
Skicka en kommentar