Nu var det jävligt längesen igen.
Jaja, tror inte ens att jag ska lova bot och bättring. Det blir liksom inte bättre av att göra det... Tiden räcker ju inte riktigt till längre, man får väl ta sig tid! (kanske ni säger för er själva nu).
Fin tanke, men tydligen inte så jävla lätt nu när man lämnat singellivet bakom sig. Det är en hel del lättare att "ta sig tid" när man inte har nån annan i hela världen att tänka på.
Nog om detta!!! Idag ska jag ta upp som titeln säger "allt möjligt och lite till". Vi kan väl börja med senaste tiden stora debatt (och skamfläck i en bys historia) om våldtäkten på två unga tjejer, där trots fällande domar grabben är den som blir trodd och stöttad. Hur jävla illa står det till i den skolan/ byn/ internet/ samhället? Har mänskligheten tappat all empati? Hur fan kan folk (speciellt vuxna) stötta en sån handling, som måste vara det mest kränkande det går att utsätta en annan människa för? Har ju själv inga barn, men alla som har det måste väl försöka tänka sig hur det skulle vara om det var deras barn som blivit utsatta. Tydligen inte i den byn...
Personligen blir jag så förbannad, att hälften vore illa nog.... Vill inte ens tänka på min reaktion om det vore nån av mina nära som blivit utsatt...
Annars då?... jodå, ska försöka äta lite för första gången på bortåt 21 timmar... Ni som följt min blogg vet ju att jag lider av migrän(detta helvete...) och inatt fick jag mig en riktig "körare". Var igår ute med ett gäng goda vänner och nya bekantskaper, vi käkade god mat, drack några goda öl och spelade lite bowling. Då mitt hjärta skulle upp och jobba, så stannade vi inte (som brukligt) för att hjälpa till att låsa stället. Drack bara fem öl, men ändå hoppade migränfanskapet på mig som en amerikansk wrestler inatt. Vaknade kl 05:00 och trodde att skallen skulle sprängas, gick på toan, tog mig tabletter för att tio sekunder senare kasta upp all den goda maten. Sen dess har min morgon/förmiddag och fram tills för 1,5 timme sen gått ut på att hitta en ställning där det spränger lite mindre i skallen. Kom iaf upp vid halv tre, och nu börjar jag faktiskt fundera på om man ska försöka få i sig lite mat.
Tills nästa blogg: Ta hand om varandra därute, låt inte den stora stygga världen grusa alla förhoppningar om ett bättre liv för alla...
P.s. Jag var antagligen bäst på bowlingen... =) D.s.
I migränens alltmer lösa grepp/ Kutten
