onsdag 30 april 2008

Fegisar!!!

Detta påstående gäller inte dom som skrivit en kommentar till mitt förra inlägg. Hur kommer det sig att människor inte; *tar sig tid, *bryr sig om,*orkar, skriva en aldrig så liten kommentar till ett sånt inlägg som mitt förra?

Jag har en funktion på min sida som gör att jag ser hur många som varit inne och läst min blogg, var dom kommer från, hur länge dom varit inne, vilken sida dom kommit från (om jag är länkad). Jag vet att det är fler än ni som skrivit som läser, så då frågar man sig om det man skriver är för ointressant (vilket jag har full förståelse för) för att folk ska lägga ner dom två minuterna på att skriva en liten, liten kommentar..

Nog om detta!!! Har haft en vecka full av smärta och förvånas fortfarande hur jävla dum jag kan vara i vissa lägen. Linedancekursen är ju slut nu (börjar i september igen) så mina söndagar har plötsligt blivit lediga. Den här söndan borde ha tillbringats i fullständig ro och vila, då jag i några dagar haft en ond hals. Så inträffade ju självklart icke!! Istället hängde jag med L och H på badminton i Koppom. Min dumhet och vana trogen så höll jag heller inte igen med smashar och aggresivt spel, som jag borde ha gjort.... Har därför tillbringat hela veckan med en sjuhelvetes träningsvärk, kombinerat med en jävlig hosta och några dagar med migrän...

Nu är det nog fan officiellt att jag är med i tävlingen: HUR DUM FÅR MAN BLI? Känner människor (inga namn) som har ett så stort försprång att jag aldrig kommer att kunna vinna tävlingen, men jag är iaf med på listan.

Idag var det träning med uppvisningsgruppen igen, blir ny uppvisning på lördag, följt av fest senare på kvällen. Blir även kalas på fredag, så helgen lär bli tuff nog. Antar att det kommer bloggas när helgen lider mot sitt slut, men nu ska jag hålla käft en stund.

Pain.... /kutten

torsdag 24 april 2008

Test!!!

Tänkte bara testa en sak. Kan inte ni som läser bloggen skriva en rad? Det behöver inte vara annat än t.ex dina initialer och var du bor. Vore kul, speciellt för mig men kanske också för dom andra som läser.... DETTA ÄR ALLTSÅ EN UTMANING!!!!!! TÖRS NI ELLER ÄR NI FEGISAR?????

Tuff som fan /kutten

tisdag 22 april 2008

Tuff publik!

Hade idag min andra uppvisning... Hittar man tuffare publik nånstans så vet inte jag..
Bakgrund: J-fors folkets hus har haft problem att få ihop en styrelse, så dom har haft flera möten utan att komma överens. Idag var det möte igen och vi i klubben fick en förfrågan om vi kunde ställa upp och dansa lite. Eftersom vi redan hade ett uppvisningsprogram klart, så ställde vi ju upp. Vi har klubblokalen i folkets hus, så det var ju liksom lite i vårt eget intresse också.

Träffades i klubblokalen och gjorde (efter en hel del skratt) upp hur vi skulle stå, sen var det bara att vänta på att få gå ner och köra vårt program. En del brydde sig dock inte om att vi skulle komma ner och dansa, utan lämnade mötet ändå (trevligt....).

Dom flesta andra (mellan 80 och döden) som stannade kvar lyckades hålla uppe intresset för dansen i ca 2 minuter, och klappade lite som pliktskyldigast när vi var klara. Frun (deras nyaste och yngsta medlem) hoppade däremot med och dansade, det var kul :-)

it´s a country thing /kutten

söndag 20 april 2008

Första gången....

Som ni alla vet, finns det en första gång för allt: första cykeln, första kyssen, första förhållandet, första *****, första allt möjligt. När man blir äldre så verkar dom där första sakerna bli färre, eller så tänker man helt enkelt inte på alla saker man gör för första gången.

Igår hade jag en "första gång", linedanceklubben där jag dansar hade uppvisning och det var den första jag varit med på. Man var nog en aning röd i trynet, men kul var det.. jävligt kul... Dom vi dansade för var en smula på sniskan och med westernkläder och allt så var dom helt med på noterna. Efteråt bjöds vi på mat (jättegott) och satt och pratade lite. Sen blev det hemfärd och knallade iväg till granntjejen på födelsedagskalas. Tyckte nog att medelåldern på kalaset var något låg, och eftersom jag inte började dricka förrän sent så ville inte feststämningen infinna sig riktigt.


Vaknade imorse med en hejdundrandes migrän (jepp, är en av dom) som inte ville släppa. Oftast släpper värken på ett par timmar när jag tar mina huvudvärkstabletter med koffein, men inte idag. Kl två gav jag upp och tog en migräntablett. Dom är jävlar inte att leka med... Är säkert olika från person till person, men jag blir sämre och sämre första timmen. Kallsvetten rinner som små bäckar på mig och illamåendet sköljer över mig i vågor. Får jag sen bara lägga mig en timme, så brukar jag vakna om inte pigg och fräsch så i varje fall fri från huvudvärk. Det lyckades även idag, kastade mig i duschen och for iväg till linedancekursen. Sista kursen på termin 2 var det idag. Nu har vi några uppvisningar, och sen börjar sommardanserna :-)


Nu ska det bli sängen, så man är utvilad till att slåss med galna norrmän i trafiken imorrn....


Med huvud, utan ont /kutten

tisdag 15 april 2008

Jag vet inte jag...

Vad skriver man om när det har varit näst intill total tristess? Jag har egentligen inget att skriva, men nån "sneglar på BFK" tycker att det var dags att skriva nåt.. Allt går för tillfället på autopilot; man åker till jobbet, slåss med galna norrmän i trafiken (nej, dom har fan inte lugnat ner sig), åker hem, äter, om det är väder går man ut och gör nån timme på garaget.. dom sista helgerna har det varit lugnt och stilla, har väl raggarfesten i j-fors för färskt i minne.. Så förutom dansen (uppvisningsträningen och kursen) så händer det tamejfan ingenting.



Har också (som nån annan skrev i en blogg) för tillfället svårt att ta tag i saker och ting, iofs så har jag mer än nog att göra här hemma, men man bör ju faktiskt försöka vårda kontakten med sina vänner. Känner att jag varit för dålig på den biten, en ganska lång tid... Kanske beror det på att nästan alla mina vänner har barn och sånt, man vill liksom inte störa. Samtidigt så vet jag att dom flesta av mina vänner egentligen uppskattar att man kommer och hälsar på. Att man inte orkar vet jag inte om jag vill skylla på, jag menar; hur jobbigt är det egentligen att sitta och ta en kaffekopp och prata lite??



I vilket fall så kommer livet att varva upp en del fram emot-och under helgen: dansträning på torsdag, uppvisning och senare ett födelsedagskalas på lördag, danskurs på söndag.. Skulle det mot förmodan finnas nån lucka, så antar jag att den kommer spenderas snickrandes på garaget...

Jag kom precis på en möjlig orsak till att jag är lite hängig nu.. Jag är en sommarmänniska, ju äldre jag blir desto mer börjar jag avsky dom andra årstiderna (med ett möjligt undantag för hösten), jag går nog och längtar efter sommarn så jävligt att dagarna blir extra långa och tråkiga.. Fan vad jag gillar att hitta lösningar ;-)!!!



Det här blev inte nån rolig läsning, men vafan. Jag säger som emils far: rolit å rolit... grisar sa inte ha't rolit...



Tråkmåns /kutten

torsdag 10 april 2008

Att framföra ett fordon...

Detta är för en del personer något direkt livsfarligt.. Jobbar som ni kanske vet i vårt kära grannland i väst. Då jag jobbar i en norsk firma så är det ju klart att man har flera norska arbetskamrater. Dessa arbetskamrater säger mer än en gång att svenskarna som kör in mot Oslo via Björkelangen är kompletta idioter när dom kommer i sina bilar och gör den ena stolliga omkörningern efter den andra. Jag håller med mina kollegor i dessa påståenden, har själv bevittnat när dessa idioter sätter både sina och andras liv på spel. Inte heller försvarar jag dom.. Dock måste sägas att det är inte bara svenskar som bedriver denna ryska roulette med sina och andra trafikanters liv, och det brukar jag försöka tala om. Som svar kommer oftast: men svenskarna kör värst!!

Personligen så skiter jag högaktningsfullt i vem som kör värst eller bäst, utan konstaterar krasst att det är konstigt att inte fler olyckor sker. Har nu börjat hugga en sträcka längs vägen (ska bli viltzon) och ser där hela tiden saker som gör mig rädd. Dom som kör den sträckan verkar ha lagt ifrån sig hjärnan när dom satte sig i fordonet. Det konstigaste på den sträckan är att 99% av fordonen är norska.... Hur kan det hänga ihop???
Ja, jag säger fordonet, för det är inte bara bilister som kör som idioter utan även lastbil-och busschaufförer. Vi har skyltat sträckan efter alla konstens regler, så farten på sträckan ska vara högst 50. I verkligheten ligger den nog på 70-80 i snitt. Dagens rekord skulle jag tro låg på ca 110-120 när det samtidigt kördes om 3 bilar och hann precis svänga in framför mitt på ett krön. Hade denna chaufför mött nån där så hade man antagligen fått tillbringa resten av dagen i polisförhör, för det hade aldrig gått bra...

Det som förbryllar mig mest är att dom som oftast kör för fort förbi oss är busschaufförer och taxichaufförer, som faktiskt ansvarar för sina passagerares liv. Alla ute i trafiken måste ju ta hänsyn, hjälpa varann att få ett flyt samtidigt som man inte riskerar livet på nån för att ta sig fram fem minuter snabbare. Om ingen kommer att krocka under tiden vi håller på där, så kommer iaf jag att se det som intet mindre än ett mirakel....

Tutar och kör /kutten

onsdag 9 april 2008

Så förbannad!!!!

Nu är jag förbannad!!!

Fjolårets stora attraktion och samlingsplats Olssons brygga har brunnit ner. Nån jävla idiot tyckte väl att det var en god idé att bränna ner det trevligaste stället i Arvika. Polisen misstänker att branden är anlagd och det stämmer säkert.

Skulle väldigt gärna vara ensam i ett rum med det satans puckot som gjorde detta, men då hade jag nog inte blivit utsläppt på några år. Hur kan man vara så inihelvete korkad att man går och bränner ner en krog, eller nåt annat för den delen?

Jag, CFT, Fokin och några andra tillbringade flera sommarkvällar på Olssons brygga ifjol. När sommaren var slut och vi summerade den så var vi rörande överens om att dessa kvällar var dom trevligaste på flera år.

Vi brukade börja kvällarna där med att inta en mycket god måltid och stannade kvar nästan tills dom tvingade oss därifrån, hela tiden med ett fånigt leende på våra läppar. Det var tider det ;-)
Fokin och CFT komponerade löjliga drinkar och försökte kamouflera dom med tuffa namn (som Kutt), och själv satt jag mest och inmundigade tuffa drinkar utan speciella namn (rom & cola, vodka red bull är ju ganska självförklarande). Någon enstaka gång så kom det lite gliringar åt det ena eller andra hållet, kort sagt: såna kvällar som vi värdesätter och älskar.

Vad ska vi hitta på till sommarn nu då? En sak är ju säkert: det kommer inte bli som ifjol... Kanske hittar vi nåt nytt ställe att hänga på, men jag tror inte att nåt ställe i Arvika kan komma med ett så komplett lysande koncept. Man ska inte måla fan på väggen har jag hört, det kan ju bli en helt fantastisk sommar ändå, allt blir ju vad man gör det till.. Men ändå.. Nu har jag fått skrivit av mig lite, men jag är faktiskt lika förbannad än.

Rosenrasande /kutten

söndag 6 april 2008

Väderhelvete

Vaknade imorse, hade gardinerna fördragna men det såg ljust ut. Tänkte för mig själv:perfekt med en ljus och fin dag så kan man fortsätta på garaget (var tvungen att avbryta för regn igår).


Klär på mig och går mot toaletten för morgonbestyren, kommer ut i vardagsrummet..... Faaaaaan.... Det snöar.... inte lite heller.. Jaha, det var den dagen. Tur att man har dansen att se fram emot. Håller på och tvättar också, inte min favoritsysselsättning, men det måste ju göras..

I snön /kutten

fredag 4 april 2008

Liv och död

Hej...



Var idag på begravning. Min gode vän och granne P gick bort efter en tids sjukdom (the big C) och idag tog vi vårt sista avsked. Ceremonin var precis så fin och passande som det ska vara.



När jag fick beskedet att han gått bort, så var min första tanke: varför händer det bara dom snälla, fina människorna i mitt liv... Det är absolut inte så att jag går och önskar livet ur dom som inte står mig så nära, men när unga eller iaf relativt unga människor går bort så får man dom tankarna i huvudet. Det finns så många som lever med sjukdomar som äter upp dom inifrån och som inga mediciner i världen kan lindra smärtan på, ändå måste dom plågas. Så finns det dom yngre, som har (eller borde ha) många år kvar men ändå drabbas av något och går bort utan att nära och kära knappt ens hinner ta farväl. Jag är kanske självisk men jag tycker att det är så jävla orättvist.



Har under mina 33 år varit på (som det känns) alltför många begravningar efter personer som haft alldeles för mycket liv kvar att leva. Var och en av dessa personer fattas mig, jag saknar var och en av dom på ett eller annat sätt.



Har en sensmoral när det gäller det här inlägget: Värdesätt den tiden du får med dina nära och kära, tala om för dom att dom är älskade. Vi kan inte veta vad morgondagen för med sig, och att dom vi håller av skulle gå bort utan att vi får en chans att säga det till dom är något vi får ångra resten av livet.



Lite sorgsen /kutten

onsdag 2 april 2008

Moment of truth

Hej!! (speciellt BFK)

Har i två månader hållt på och jävlats lite med en tjej via hennes blogg, men för att ni ska kunna förstå så måste jag lägga ut texten lite. Vi har några aktörer, givetvis jag själv, sen har vi Frun, hennes kompisar A och C, Syster I och säkert några andra ute i periferin..

Det hela började på vår fest med linedanceklubben. L och G som jag åkte med tyckte musiken var lite tråkig och ville åka hem. I samma veva satt jag och pratade med C i Fruns mobil (vi hade aldrig träffats, men vi diskuterade bl.a. längd (jag är inte så lång direkt). C satt på ett uteställe med A och planen var att Frun skulle ansluta. Efter vissa påtryckningar (var full så det behövdes inte så många) så blev det sagt att jag skulle hänga med ut och senare sova på soffan hos Frun.

Träffade A och C på "taket" i Arvika, hälsade såvitt på A och tjötade ett litet tag med C, men hon och A skulle fortsätta till grannpuben. Jag och Frun gick ner till ytterligare ett ställe där vi svängde våra lurviga en stund. När stället stängde, ringde Frun till I och hon kom och hämtade oss. nån gång under bilfärden till Frun så ringer antingen jag eller A (luddigt värre) och börjar prata, pratet gick i musik, min klädsel för dagen (boots, hatt och långrock) och säkert annat.
A får min MSN-adress, så att vi ska kunna fortsätta våra diskussioner. Intet händer dock, nåt som inte gjorde mig speciellt mycket (hade som sagt bara hälsat på henne på krogen och pratat lite i telefon), då Frun säger "har du sett A:s blogg?" Det hade jag inte och fick då adressen av Frun. Där slutar egentligen hennes direkta inblandning i saken..

Läste A:s blogg och gillade den. Hon skriver på ett direkt sätt och är inte rädd för att säga vad hon tycker, ungefär som jag... Skrev en kommentar under nicket "hårdrockarn", men fick ingen respons på denna kommentar heller. (om A tillåter så ska jag lägga upp en länk till hennes blogg, så kan dom som vill och orkar följa händelserna och bilda sig sin egen uppfattning).

Så gick det ytterligare ett tag, innan jag kommenterade ett annat inlägg, nu under nicket Mikael (som faktiskt är mitt namn, Gicka) och nu hände det saker. Fick svar på min kommentar och så fortsatte det (fram tills nu), och plötsligt var man intressant. Det var i denna stund som jag kom på att jag kunde driva lite med henne. Nästan varenda blogg hon skrivit har jag kommenterat och oftast fått svar på mina kommentarer. Oftast har det varit trevliga saker och jag har försökt att hålla hennes nyfikenhet vid liv. En blogg + en kommentar blev dock lite mer otrevlig, den handlade om mitt jobb som skogsarbetare.

Vi som jobbar i skogen idag har ofta ganska bra utbildning, (själv har jag tre år gymnasium och ett år högskola inom skog) för att klara de krav som ställs i modernt skogsbruk. Ändå får vi det ofta kastat i ansiktet på oss: klarar man inget annat så kan man ju alltid bli skogsarbetare.... Dom här fördomarna har man hört så mycket att man tänder till rejält när man hör dom nuförtiden, till saken hör också att jag var en smula på sniskan när jag kommenterade det där inlägget, vilket inte gjorde saken bättre direkt.. Har bett om ursäkt för det lilla utbrottet, men kan gärna göra det igen: Förlåt att jag tog ut en massa instängd ilska på dig, A

Så, vad finns det att tillägga? Jo, en sak: jag har inte ljugit i mina kommentarer i A:s blogg, allt jag skrivit där har varit helt sant (förutom att jag inte talat om direkt vem jag är) Det hade som sagt varit mycket roligare (för mig iaf) om jag hade fått skriva den här bloggen innan A spårade mig, men jag hoppas att du inte är alltför arg ;-)

en skogsarbetare i cyberrymden /kutten